Lider du av Maladaptive Daydreaming?
Maladaptive Daydreaming (MD) beskrevs första gången 2002 av forskaren Eli Somer i Israel. Tillståndet har sannolikt funnits i alla tider och nu kan man finna en stor community som räknar sig som MDers på hemsidor, Youtube och Facebook.
Det är det känt att vi människor ofta förlorar fokus på vad vi har för handen och för en stund ”zonar ut”. När försökspersoner som läser Tolstojs Krig och Fred tillfrågas om de verkligen läser texten eller tänker på något annat framkommer att de ofta glidit iväg i helt andra tankar. Andra undersökningar visar att vi förlorar oss i dagdrömmeri ungefär hälften av vår vakna tid.
Att förlora sig i detaljerade fantasier händer däremot ganska sällan för de flesta av oss. MD innebär att man inte bara tappar koncentrationen på det som händer, utan att man påtagligt absorberas i en inre fantasivärld där figurerna interagerar som i en film eller ett skådespel. Oftast ingår dagdrömmaren som en förbättrad version av sig själv där hen är smartare, rikare och både mer berömd och attraktiv än i verkligheten. Scener kan spelas upp där personen är ihop med en vacker modell eller en kändis, är kung eller drottning, utför hjältedåd eller är en framgångsrik artist. Oftast har dagdrömmandet börjat tidigt i barndomen och det upptar en stor del av den vakna tiden. Hos en grupp personer med MD upptog det drygt hälften av tiden. Ensamhet, uttråkning och musik är vanliga triggande faktorer. Hos de flesta åtföljs tankarna av att man går fram och tillbaka, vaggar med kroppen och kan brista ut i skratt eller gråt av att man är så uppslukad av berättelsernas skeenden.
Personer med MD dras med djupt i sina fantasivärldar och blir närmast beroende av att sysselsätta sig med sina historier. Det är dessvärre svårt att sluta med MD trots att personen helst vill det. Samtidigt som inlevelsen i MD är en behaglig sysselsättning beskriver de flesta att det påverkar både sociala kontakter, förhindrar att ens livsmål blir uppfyllda och tar mycket tid från andra aktiviteter. Det är också generande att bli påkommen med MD. Dessutom blir de ofta negligerade i vården eftersom så få känner till tillståndet och inte ser det som ett verkligt problem. Kännedomen om att det finns en benämning för tillståndet och att många andra lider av det brukar dessbättre kunna hjälpa många.
Visserligen finns inga problem för personer med MD att skilja på fantasi och verklighet, vilket personer med psykossjukdomar oftast har. Samtidigt visar en studie att många har psykiatriska problem där ADHD, ångest, depression och tvångssyndrom ofta ses. Om dessa tillstånd är orsak till MD eller kommer sig av den intensiva upptagenheten av fantasier vet ingen. MD kan också vara en egen diagnos, men är ännu inte upptagen som sådan i sjukvårdens diagnossystem.