Whatta?!
Det finns en handfull känslor som i stort sett alla människor på jordklotet visar upp med typiska ansiktsuttryck. Det gör att alla förstår när någon annan är arg, glad, ledsen, rädd eller äcklad. Det behövs bara en blick på ögonen och munnen – eller rättare sagt musklerna kring ögonen och munnen – för att vi ska förstå vad den personen tänker på och vad vi kan förvänta oss att den hen kommer att göra den närmaste framtiden. Alltså är det bäst att akta sig för någon som blivit arg, medan ett leende från vänner säger mig att jag är välkommen i en social gemenskap. Bedrövelsen av att förlora något eller någon gör kanske att vi vill hjälpa och trösta den personen. På samma sätt vet vi vad någon tycker om oss eller andra bara genom att se den rynkade näsan som uttrycker avsmak.
Alla dessa känslor färgar våra liv och det finns nog ingen som skulle vilja leva sitt liv utan dem. Och mitt bland dessa fundamentala uttryck finns det ytterligare en globalt spridd känsla som alla människor kan uppleva. Kanske lite otippat handlar det om förvåning. Men hur kan det komma sig att förvåning är en så viktig känsla? Varför är det så speciellt med överraskningar?
Förvåningen uttrycks som ett kort ”Va?” eller ”Hoppsan!” som snabbt blåser förbi och inte alls färgar våra liv på samma sätt som en blixtrande vrede, en rivande sorg eller ett euforiskt lyckorus. Förvåningen är dessutom ofta varken positiv eller negativ. Så varför finns förvåning i den här lilla skaran grundläggande känslor?
Trots att känslor är så viktiga kan ingen helt säkert säga varför vi har dem och vad deras funktion är. Forskaren Joseph LeDoux har introducerat ett begrepp som han kallar för överlevnadskretsar som förklaring. De mest grundläggande funktionerna vi har för att överleva som organismer sköts av olika nätverk av nervceller i hjärnan. Ett behövs för energibalansen, ett annat för att värja sig mot fysiska hot och ett ytterligare ett för fortplantning. Det finns dessutom ytterligare några kretsar. När en överlevnadskrets aktiveras uppstår en bra eller dålig känsla, antingen det är obehag, ilska, glädje eller något annat.
Känslor är röksignaler från de mest basala delarna i hjärnan som underrättar vårt medvetande om att något är bra eller dåligt. De uppstår när jämvikten i en överlevnadskrets rubbas.
Det är här förvåningen kommer in. Vi står med höjda ögonbryn och gapande mun när det inte blev som vi tänkt oss. Men varför behövs en känsla som flaggar för att något inte blev som det skulle?
Ett svar är att det allra mesta som försiggår i vår hjärna ligger utanför vårt medvetande, antingen det handlar om i vilken vinkel foten befinner sig i, hur vi egentligen bär oss åt när vi cyklar, eller hur vi gjorde för att köra bil till jobbet. En stor del av livet försiggår utan att vi tänker på vad vi gör och när allt går som förväntat är det faktiskt ändamålsenligt att inte lägga märke till det. Det vanliga och väntade kommer vi inte heller ihåg något av senare. Det försvinner in i glömskan.
Häpnaden uppstår när hjärnans förutsägelse inte går i uppfyllelse eller när planen inte går i lås. Det är dessa tillfällen av oväntade händelser som är viktiga att upptäcka och framför allt är det viktigt att komma ihåg dem för framtiden, så att vi vet vad som ska hända när vi hamnar i samma situation igen. Det är ju trots allt hela meningen med våra minnen. Alltså att komma ihåg det som inte blev som vi trodde.
SUPPLIES!